Det är konnnnst....

Mitt liv är upp och ner.

Men kom ihåg att upp och ner även kan vara ganska rättvänt. Men ja, mitt liv snurrar runt en axel av karriärmöjligheter, och ingenting är som planerat. I alla fall inte så jag planerade för ett par månader sedan. Då, som nu, hade jag en hiskeligt stor kärlek för konsten. Konsten är för mig nån sorts pretantiös jävla älskarinna som ger mig trygghet, mod och allt utom sex. Likaså musik, men jag har självmant valt konsten som mitt modersmål och tungomål för att det är i den formen jag är stöpt och döpt i.

Det som är upp och ner är att jag numer knegar. Det vet ni redan, men det ni kanske inte vet lika väl är att jag har visat framfötterna så till den milda grad att jag numer har telefon, skrivbord och en satans massa ansvar. Och jag har redan fått erbjudande om fortsättning, vilket jag tackade nej till. Jag lovade mig själv för inte så längesedan att jag är beredd att svälta för konsten, men så kom jag då till svältgränsen då jag var tvungen att ta ett arbete som skulle vara i fyra månader. Planen var att göra skitgörat, gå hem och vara extra konstig och sedan spendera mitt nyvunna kapital på fernissor och Rembrandtoljor. Men så är jag också oförmögen att ta en uppgift på någonting annat än fullaste allvar och helt plötsligt märker jag att jag kan fundera på en arbetsuppgift på den tiden jag egentligen ska vara kreativ med sådant jag borde pyssla med.

"Nä, arbete dödar själen" fick jag höra en gång av en ganska så kreativ konstnärskollega. Det stämmer ja. Faktiskt så är det lite så, att det man pysslar med 9 timmar om dagen omöjligen kan läggas åt sidan för att koncentrera sig på sitt egentliga ursprungsjag. Man formas hela tiden av situationer, människor och upplevelser och det är för mig omöjligt att inte låta en så lång tid av dygnet påverka resten av mig. Vissa kallar det "social utveckling" och att ett monotont arbete är något fint och ansvarsfullt. Men det är dessa normer jag är sjukt trött på. Man ska göra det man brinner för, annars kan man fan lika gärna hänga sig i garderoben jämte alla andra slitna uniformer som inte använts på en sisådär 2-3 karriärer.

Jag slutar 30:e november, sen ska jag åka till ostkusten och skissa, måla, spela gitarr och sen jävlar ska det produceras helt andra grejer än fucking jävla metallskenor och akrylskålar.