Ack, ljuva begär

Kyla. Mörker. Svält, DÖD! Hur har det nordiska folket stått ut i alla dessa år? Nå, ska man enligt filosofins vägar, och det allsköna levandes grundregler bedöma var en människa ska bo, så borde egentligen Sverige vara det ultimata landet.

Låt mig förklara. Distans. Distans är bra grejer. Riktigt bra. Lyckliga förhållanden har ofta som ingrediens att de kärliga inte träffas tjugofyra timmar om dygnet. Har skrivit i min blogg innan om det här, men har på senare år kommit fram till det faktum att just - distans - är en mycket vacker sak som gör att folk uppskattar saker och ting för dess rätta värde. För att hårdra en gång till och ett steg till, så kan man säga att våra liv blir lyckliga när våra behov blir ifyllda.

Jag kommer fortfarande ihåg när jag vaknade upp på Sweden Rock Festival 2002, klockan fyra på morgonen. Aldrig i mitt liv har jag varit törstigare. Efter 2 dagars konstant inmundigande av alkoholhaltiga drycker så blir man lite smått uttorkad. Hursomhelst. öl fanns inte. Närmsta vattenoas var på andra sidan festivalen och jag kommer inte ens ihåg var. Jag fick faktiskt lite panik.

Men, jag anade inte att jag skulle vara med om en av de mest njutningsbara studerna i mitt liv sekunder senare. Jag kom nämligen på att jag mitt i fyllan varit borta på ett ICA och inhandlat juice. Jag kom också på att jag la all juice (5 liter) under mitt liggunderlag. Alltså, precis vid mina fötter. Juicen var sval. Aldrig i mitt liv, aldrig.. Har jag njutit så som jag gjorde då.

När jag var yngre än så var jag också förtjust i alkohol. Och en speciell kväll var det tivoli i staden och jag märkte redan tidigt att jag var sjukt trött. Jag bodde ute på landet på den tiden och det skulle ta mig närapå en timme att traska hela vägen hem, och det var dessutom regn. Ju längre kvällen gick, ju svårare blev det för mig att hålla mig vaken. Alkoholen gjorde inte saken bättre.
Men, på en undanskymd gräsmatta låg det en tjock presenning. Jag lade mig därunder och två sekunder senare så öste regnet ner, men under presenningen var det varmt och skönt, trots att regnet plaskade på min kropp. Men jag var torr och somnade. Jag har aldrig mått bättre än när jag vaknade klockan 05.00 på morgonen och gick hem, utvilad.

Och det är ju inte speciellt sällsynt. Vem har inte gått vilse i skogen och hittat hem och vem har inte varit rejält hungrig och ätit god mat? Vem har inte varit rejält törstig och druckit vatten och vem har inte varit barnsligt kärlekskrank och mättat sina begär? Vem har inte varit rejält pank och fått lön och vem har inte frusit och senare ställt sig i en varm dusch? Vem har inte längtat?

Sånt här tänker man kanske inte speciellt ofta på, men det är ens begär som gör livet värt att leva, så tillvida man har rätt sorts begär. Här i Sverige är det vinter just nu, men hur många av oss kommer inte springa som nyutsläppta kossor på våren, så fort just våren kommer? För att inte tala om att Sverige har den vackraste sommaren någonsin.

Tänk på det nästa gång du är törstig..