Feber.. Njae, inte så värst, men jag är likt förbannat bakfull efter en ganska så stormig förkylning. Man behöver inte dricka sprit för att vara bakis.
Och ja, Kajsa lägger ner för säsongen. Lika bra det. Det ligger nåt i det gamla talesättet att "man alltid ska sluta när man är på topp". Jag har aldrig riktigt insett vikten i detta påstående, men det handlar nog om att inte visa sina sämre sidor. Som att exempelvis riva ut sig på löjligt låga höjder. Ungefär som motsatsen till talesättet "gör aldrig ditt bästa, då förväntar sig alla att du ska prestera lika mycket varje gång". Man sätter sin standard och enbart när denna höjs kan även ögonbryn göra dito.
Eller så kan man helt enkelt skita i vad folk tycker och tänker och köra sitt race. Och jag vill påstå att detta är lika lätt, sagt som gjort, när ens standard är låg. Just nu siktar jag högt. Jag har egentligen inga framgångar inom konsten om man ska se det ur en proffessionellt synvinkel. Således kommer det bli ganska lätt i förhållande till om jag nu vore en stor erkänd konstnär.
Relativitetsteorin ligger för en gångs skull på min plussida. När allting är skit kan saker o ting bara bli bättre. En väldigt stor tröst i höstmörkret.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar