Fråga barnen om vad livet handlar om..

Måndag. Ja, vad finns det att säga om en måndag? Inte ett smack. Om fyra timmar kommer detta dygn vara till ända och jag kommer aldrig mer i mitt liv tänka; "Ja.. den där sista måndagen i september."

Men å andra sidan undrar jag vilka dagar man egentligen kommer ihåg? Jag är å andra sidan ganska glömsk av mig och frågar du mig vad som hände på nyår senast så kommer jag svara nåt i stil med "ja, det blev väl lite alkohol.. Ehm, sen räknade vi ner till 12-slaget också.."

En annan fundering jag har gått med i dagarna när vi ändå kommer till rubriken dagar-som-gått. Är inte livet en enda stor resa mot där vi började, barndomen? För det man hade i barndomen, det har man inte som vuxen. Oh nej. Men det är väl också det som gör det extra roligt att se den där lyckan även som vuxen, barnen finns ju fortfarande där. Som Cornelis sade; "Om inga ungar funnes så slutar jag". Lätt att bli sentimental, men så är jag också i den åldern där det faktiskt är tillåtet att lägga huvudet på sne och yttra ett par väl valda klyschor om barndomens glada dagar. Jag får göra det.

Nu är jag 25 snart. Vissa menar att jag har livet framför mig, andra att det inte ens börjat. "Ung" är ju ett adjektiv som hamnar före både "rik" och "omtyckt" när det kommer till vad människor helst vill vara. Ju mer ung man är, desto fler möjligheter finns det. Patienter som överlevt svåra sjukdomar har bra koll på det där. Ta vara på livet och det där tugget om att man ska "fånga dagen.."

Jag medger att jag är dålig på det där. Kanske är det just därför jag känner mig gammal emellanåt.