Såg innan en dokumentär om Michaelangelo. Ni vet, en av historiens störste målare, arkitekt och framförallt skulptör. Inte den där jävla karatepaddan i alla fall. Jag vet inte hur det är med er, men att insupa dessa historiefragment för att sedan blogga, och dessutom med teveprogrammet Idol i bakgrunden.
Ja, nånting känns lite smått skevt. Det som är ännu mer skevt är att jag faktiskt känner en viss lust till att lägga mig i soffan och kolla på skiten. Jag ska nu skriva ett löfte till mig själv om att skrota teven till nästa gång jag flyttar. Jag får en känsla av att jag kommer vara tacksam för det, den dagen då jag är gammal och förhoppningsvis har kommit nånvart med min konst..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar